Alldeles för ofta hör och läser man hur nyblivna hundägare både söker hur och korrigerar den lilla valpen. Man strävar till varje pris att få position som ledare och glömmer att positionen bestäms mer av vilken nytta gruppmedlemmarna har av varandra, än av fysisk styrka.
För flocken bildas för överlevnadsskull och inte för konflikternas skull. Hot eller aggression kommer först när man ska försvara sin position och inte när man ska skaffa sig en. Det gör man genom att visa sin duglighet.
Perioden innan den 12-e vecka är mycket viktigt ur både socialiseringssynpunkt och ur miljöaspekt. De erfarenheter valpen får under den perioden, kommer bli bestående minnen. Alltså hur rädd, aggressiv... eller social... valpen blir, beror ju på de svar den får på sina signaler.
Svarar vi med aggression och hot, så lär sig valpen att lösa framtida konflikter med aggression och hot.
Den prestigefyllda ambitionen att ha en perfekt hund, leder i stället till en sjukt infekterad relation som tar lång tid att vända på rätt köl igen.
Skrivit mycket valpinlägg denna vecka... men just nu sitter jag själv med en knytte och ämnet känns mer aktuellt än annars.
Alldeles för ofta hör och läser man hur nyblivna hundägare både söker hur och korrigerar den lilla valpen. Man strävar till varje pris att få position som ledare och glömmer att positionen bestäms mer av vilken nytta gruppmedlemmarna har av varandra, än av fysisk styrka.
För flocken bildas för överlevnadsskull och inte för konflikternas skull. Hot eller aggression kommer först när man ska försvara sin position och inte när man ska skaffa sig en. Det gör man genom att visa sin duglighet.
Perioden innan den 12-e vecka är mycket viktigt ur både socialiseringssynpunkt och ur miljöaspekt. De erfarenheter valpen får under den perioden, kommer bli bestående minnen. Alltså hur rädd, aggressiv... eller social... valpen blir, beror ju på de svar den får på sina signaler.
Svarar vi med aggression och hot, så lär sig valpen att lösa framtida konflikter med aggression och hot.
Den prestigefyllda ambitionen att ha en perfekt hund, leder i stället till en sjukt infekterad relation som tar tid att vända på rätt köl igen.
Leken är viktigt... det är här man lägger grunder till samarbete med sin hund. Och där lär man in gränser... gränser som behövs för att inte skada varandra.
I leken får man inte lägga in konkurrenstänket, för då slutar det i konflikter där prylen får större värde än själva leken.
Man kan dela lekar i 4 grupper... jaktlekar och kamplekar hundar emellan och lika dito mellan hund och människa.
Jaktlekar mellan hundarna karakteriseras av högtempo och betten mot halsen och benen. Hundar som BC, greyhound, väljer ofta denna fartfyllda formen att leka. Att avbryta två hundar som leker är inte alltid det enklaste. Har man en valp är det snarare mer ändamålsenligt att bara gå fram och ge valpen en korvbit... Sen kan man antigen låta den fortsätta leka eller avleda med en annan leksak om man vill att valpen ska följa med.
Jaktlekar med människor är inte de "lyckligaste" lekar... det resulterar ofta att valpen/hunden biter i händer och fötter. Alla klagomål från nyblivna ägarna om att hunden biter, har samband med felföring av händer.
Ska vi avbryta jaktinviter och lekar med hunden så gäller det att nonchalera först och främst... spruta vatten kan också vara effektivt. Att avsluta en jaktleken är ju det enklaste... den är slut så fort hunden griper... och där byter man med en godisbit.
Det gäller också att leka med måtta... ständig kastande av föremål ger oss pinn- och bollidioter.
Kamplekar kräver förtroende för varandra. Det är sällan som hundarna leker på det sättet om de inte känner varandra. Och här gäller det också att avbryta innan det blir för het. Annars är risken att hundarna missuppfattar varandras signaler och slagsmål blir ett faktum.
Kamplekar med människor har blivit ett måste i brukskretsar. Här måste vi skilja mellan kamplekar och kampen om föremål. Om man har en social hund, så är kamplekar bara trevliga... annars får man träna med två likadana föremål och byteshandel.
Här gäller det också för människan att avbryta leken i tid, genom att vända ryggen och gå ifrån hunden.
Man ska inte heller förväxla leken med belöningen. Det är inte alltid så att själva leken är belöningen för utfört arbete. Att nå målet är belöningen i sig och leken där blir bara en sekundär förstärkare.
Lekar med varandra ska skapa förtroende, förbättra relationen och lägga grund för samarbete... aldrig innehålla krav och måste...
