|
|
| 22 Jan 2010 11:38:21 am |
 Grannfejden |
|
Det är säker många som likt mig tiitar på och gillar programet. Det är inte enbart underhållande utan så lärorikt... lärorikt...
Det är en väsentligt skillnad mellan Sverige och Polen, hur man hanterar konflikter. Tyckte jag kände igen känslor och agerande hos den polska parten i det sista visade avsnittet. I Polen saknas det tradition att ta upp obehagliga för varandra argument på det sättet och känslan av att bli sårad tar överhanden över det sunda och konstruktiva tänkandet.
Detta har jag ofta kämpat emot under mitt "svenska" liv... för konflikter och kulturkrockar har varit många under åren.
Samtidigt tycks det vara en övertro hos svenska medborgare, att allt går att lösa genom samtal och kommunikation och att det alltid är båda parters fel. Men det är inte sällan bara en som startar det hela... även om den slutliga utgången beror på antagonistens agerande.
Man aktar sig noga i Sverige att ge bara en person rätt. Det ska alltid medlas och delas på s.k. demokratiskt sätt... man inser inte riktigt att vid fall där det ÄR uppenbart bara en parters fel, blir denna orättfärdighet i sig mycket sårande. Något som lägger inte bra grund för ett ny samförstånd och som hindrar att förlåta för att gå vidare. Varför ska den förnedrade ta på sig själv halva skulden för att det ska bli bra igen mellan de stridande? Det krävs snarare... och det räcker ju ofta... en enkelt Förlåt i stället.
Det finns även en stor övertro till myndigheter och makthavarna här i landet att de ska lösa konflikter... i synnerhet hos de konflikträdda. I stället att själv reda ut problemet, så anmäler man. Och inte nog md det... man är stolt över sig själv att göra det rätta. Men är det verkligen så? Är det så rätt... schysst... att anmäla? Att hota med anmälning? Även på falska grunder?
För när känslor är inblandade så ser man knappast objektivt på problemet och anmälning blir inte rättfärdigt. I många länder är detta oförlåtligt. Det beror på att t.ex. i Polen har det socialistiska regimet och myndigheter har i många år utövat övermakt över befolkningen med hårda straff som följder.
Därför anmälningarna... och hot om att göra detta... i många fall kommer helt utesluta en överenskommelse mellan konfliktparter där det ena är icke svenskfödd.
Trots att jag bott och levt så länge i landet och lärt mig svenska umgängesregler, så har jag inte lyckats tappa känslan av avsmak för de som tar det sist beskrivna sätt som lösning. Jag har däremot många gånger fegat och låtit det bero för att få lugn och ro och för att inte alltid orka att stå och "slåss" för mitt rätt. Och kanske var det ett bekvämt sätt... men hädanefter kommer jag att göra motsatsen och utnyttja fördelar i det svenska levnadssättet... med det menar jag åsiktsfriheten!
Ingen... och då menar jag INGEN... kommer att lyckas skrämma mig med hot när det gäller att kunna få skriva vad jag vill och hur jag vill i min egen blogg. Bloggen är min privata bollplank... inlagt på min privata databas... det är ingen företagssida där mer stränga publiceringsregler råder.
Jag har en stor skrivarbehov och behöver jag ventilera tankar, vill lämna ut mig genom att beskriva mina känslor, funderingar och frågeställningar... så har jag... likt alla andra bloggare full rätt att göra så.
Dorra |
|
| |
|
Kategori : Allt om inget
| Av : Dorra |  Kommentarer [0] |  Återlänkar [0]
|
|
|
|
| 14 Oct 2009 03:03:42 pm |
| En bekymmer mindre... |
|
Budha är en skygg katt... och så oanpassningsbar. Rädds för hundar... även de han växte upp, rädds för andra katter som hör i samma hem, rädds för människor han inte känner.
Sista året tillbringade han sitt liv tryckande under snickarboden... kom fram på nätterna för att töma matskålar... och sen var han osynlig igen. Och pälsen som är långhårig blev till tuvad filt. På sommaren dök kan upp ibland som en vindruveklasse... så full av fästingar var han.
Så äntligen... lyckades stänga kattluckan när han var på besök. Päls- och klovård gjordes. Och snart kommer dottern hämta honom... han blir en innekatt hos henne.
Så skönt... för jag ska ju flytta och vem då skulle ställa maten åt honom? Han är mycket dålig jägare... det är sällan han lyckades fånga någon möss... han bara tryckte någonstans på dagarna och kom in i huset som hastigast för att äta.
Men han är fortfarande kelig... det har vi upptäckt igår efter infångandet... så han kommer få det bra nu.
Dorra |
|
| |
|
Kategori : Allt om inget
| Av : Dorra | Kommentarer [0] | Återlänkar [0]
|
|
|
|
| 13 Oct 2009 08:07:59 am |
| Svårt men nödvänigt... |
|
...men ibland får man acceptera att det inte går att reparera saker och ting...
Dorra |
|
| |
|
Kategori : Allt om inget
| Av : Dorra | Kommentarer [0] | Återlänkar [0]
|
|
|
|
| 07 May 2009 06:20:25 am |
| Journalister är ett flockdjur... |
|
Ja... många tidningar har besökt mig... det började med Metro, sen Härliga Hund och Hundsport, nu Hemmets Journal och nästa vecka är det Året runt tur att komma hit... 
http://www.hemmetsjournal.se/Djur/reportage/Dorra-och-hennes-hundar-hittar-alla-bortsprungna-vovvar/
Dorra |
|
| |
|
Kategori : Allt om inget
| Av : Dorra | Kommentarer [0] | Återlänkar [0]
|
|
| |
| 1 2 3 ...89 90 91 N”sta
|
